Islay bortom röken
Ur Auld Rares arkiv – Del 2 av 5
I förra delen reste vi från Mull till Islay på jakt efter fyra sorters rök, och resan slutade vid Bruichladdich på den västra stranden av Loch Indaal. Där stannar vi kvar en stund. Bakom Port Charlottes torvrök finns nämligen en helt annan sida av destilleriet, och längre norrut väntar Bunnahabhain med två gamla fat som tar oss tillbaka till 1970- och 80-talens Islay.
I den första delen av Ur Auld Rares arkiv handlade nästan allt om rök. Ledaig, Bowmore, Caol Ila och Port Charlotte gav oss fyra destillerier och fyra olika tolkningar av något som blivit nästan synonymt med Islay. Men det är lätt att låta röken ta över hela berättelsen om ön.
För Islay är också något annat. Här finns destillat där torven knappt spelar någon roll alls, whisky byggd kring frukt, malt, ek och långa år på fat. Här finns destillerier vars identitet snarare formats av vad de valt att inte göra än av hur mycket rök de lyckats pressa in i ett glas. Och eftersom förra resan slutade vid Bruichladdich är vi redan framme.
Den andra sidan av Bruichladdich
I förra delen mötte vi Port Charlotte, den rökiga whiskyn som började produceras när Bruichladdich vaknade till liv efter flera års tystnad. Men Port Charlotte är bara en sida av destilleriet. Whiskyn som bär namnet Bruichladdich är traditionellt orökt, och det är en viktig skillnad. På en ö där torvrök för många blivit själva definitionen av whisky har Bruichladdich länge visat att Islay kan uttryckas på andra sätt, med ett destillat som får sin karaktär från malt, jäsning, pannor och fat snarare än från röken.
Destilleriet bär också tydliga spår av en äldre whiskyindustri. Den öppna mäskpannan är av gjutjärn, jäsningen sker i stora washbacks av Oregon pine och kan pågå långt över tre dygn, och de fyra kopparpannorna står fortfarande i samma destilleri som byggdes på 1800-talet. Det är modern whiskyproduktion, men i en miljö med lång historia. Och det är en historia som mer än en gång varit nära att ta slut.
Ett destilleri som vägrade försvinna
Bruichladdich grundades 1881 av bröderna Harvey. Det var ett ovanligt genomtänkt destilleri för sin tid, byggt för att produktionen skulle kunna röra sig rationellt genom anläggningen. Men bra arkitektur skyddar inte mot dåliga tider. Destilleriet stängde 1929 och öppnade igen några år senare, och under de följande decennierna bytte det ägare flera gånger. På 1970-talet ökades antalet pannor från två till fyra, men osäkerheten fortsatte, och på 1980-talet kom ännu ett produktionsstopp.
1990-talet blev ännu svårare. Bruichladdich lades i malpåse, och under större delen av årtiondet stod pannorna stilla. Det såg ut att bli en historia man känner igen från många skotska destillerier: produktionen blir olönsam, portarna stängs, lagren säljs av och ett namn med mer än hundra år på nacken försvinner sakta. Men Bruichladdich klarade sig. År 2000 köptes destilleriet av en grupp privata investerare, utrustningen väcktes till liv och året därpå destillerades åter whisky. Därför är vår första flaska i den här delen särskilt intressant. Den är från 2001.
Från året då allt började om
Det är lätt att stirra sig blind på åldersangivelsen på en whisky, men ibland är årgången betydligt mer intressant än åldern. Auld Rare Bruichladdich 2001 är ett sådant exempel. När spriten rann ur pannorna hade destilleriet varit i stort sett tyst sedan mitten av 1990-talet, och den nya eran hade precis börjat. Flaskan är alltså inte bara en fjortonårig Bruichladdich. Den kommer från återuppståndelsens år.
Auld Rare Bruichladdich 2001, 14 år
Whiskyn destillerades i november 2001 och fylldes på bourbonfat #569, där den fick mogna i fjorton år innan Auld Rare buteljerade fatet i juli 2016 vid 57,2 %.
Det är svårt att hitta ett bättre exempel på vad en gammal independent bottling kan bevara. Här finns inte bara whisky från ett visst destilleri, utan whisky från ett mycket specifikt ögonblick i destilleriets historia.
Auld Rare Bruichladdich 2001
14 år · 57,2 % · 50 cl Bourbonfat 3 flaskor kvar 1 264 kr
Samma destilleri, en annan tid
Bredvid 2001:an står ytterligare en Bruichladdich, men den leder oss åt motsatt håll. Inte till början av det moderna Bruichladdich, utan bakåt. Redan åldern, 27 år, berättar att vi befinner oss i en annan del av destilleriets historia. Den fjortonåriga whiskyn kommer från ett destilleri som precis hade öppnat igen och försökte hitta sin framtid. Den 27-åriga bär på ett betydligt längre förflutet i fatet. Samma namn på etiketten, men två olika epoker, och därför blir flaskorna mer intressanta tillsammans än var för sig.
Auld Rare Bruichladdich, 27 år
Det vi behöver veta står i de stora siffrorna. Efter nästan tre decennier på fat buteljerades whiskyn vid 51,3 %. Den påminner om varför ålder ibland betyder mer än ett nummer. Ett destillat kan lämna pannorna vid en viss tidpunkt i ett destilleris historia och sedan fortsätta utvecklas långt efter att ägare, sortiment och hela företagets riktning har förändrats. Whiskyn ligger kvar medan världen runt omkring går vidare.
Auld Rare Bruichladdich 1991
27 år · 51,3 % · 50 cl
Bourbonfat 2 flaskor kvar 6 007 kr
Norrut genom Islay
Från Bruichladdich följer vägen först Loch Indaal, innan den svänger tillbaka mot Bridgend och fortsätter norrut genom ön. Det är inte långt i kilometer, men Islay förändras när man rör sig norrut. Bebyggelsen glesnar och vägarna blir smalare. När vi lämnar huvudvägen mot Port Askaig och tar av mot öns nordöstra kust känns platsen allt mer avskild från resten av Islay, tills landskapet öppnar sig mot Sound of Islay. På andra sidan vattnet ligger Jura, och nere vid stranden ligger ett destilleri som från början nästan behövde bygga sitt eget samhälle för att kunna existera.
Bunnahabhain, en annan sorts Islay
Bunnahabhain grundades 1881, samma år som Bruichladdich, men de två kunde knappast ha valt mer olika platser. Bruichladdich ligger vid det öppna Loch Indaal. Bunnahabhain byggdes avsides på öns nordöstra del, vid mynningen av floden Margadale och med Jura på andra sidan sundet. Det fanns inte mycket runt omkring, så det räckte inte att resa själva destilleriet. Man behövde också bygga bostäder och infrastruktur åt dem som skulle arbeta där. Produktionen började 1883, och runt whiskyn växte ett litet samhälle fram.
I generationer var sjövägen avgörande. Råvarorna kom in med båt, och whiskyn lämnade samma väg. Det präglar fortfarande känslan av platsen. Bunnahabhain känns mindre som ett destilleri som råkar ligga vid havet och mer som ett destilleri som byggdes för havet.
Islay utan den förväntade röken
Det är ändå whiskyn som gör Bunnahabhain riktigt intressant i vår berättelse. Trots adressen på Islay har destilleriets klassiska husstil länge varit orökt. Det betyder inte att man aldrig gör rökig whisky här. I dag tillverkas både orökt och torvrökt destillat, och vissa kraftigt rökiga fat säljs under namnet Staoisha. Men när man talar om den klassiska Bunnahabhain-stilen är det den orökta whiskyn som står i centrum, och det gör destilleriet till en viktig motvikt mot föreställningen att Islay måste betyda tjära, torveld och medicinsk rök.
Konstruktionen är också en annan. Bunnahabhain har stora pannor med lyne arms som sluttar lätt nedåt, jäsningen tar omkring två och ett halvt dygn, och spriten tas ut med olika skärningspunkter beroende på om man gör den orökta eller den torvrökta stilen. Men de två gamla Auld Rare-faten vi har kommit hit för tar oss tillbaka till ett Bunnahabhain långt före dagens sortiment. Det första ända till 1979.
Trettiotre år i Sherry Butt
Sätt årtalet i perspektiv. Whiskyn som skulle hamna i Auld Rares flaska destillerades innan Bunnahabhain stängde under 1980-talets stora whiskykris, innan destilleriet öppnade igen, innan senare ägarbyten och innan många av dagens välkända Bunnahabhain-buteljeringar ens fanns. Den 16 april 1979 fylldes spriten på ett sherryfat, och där skulle den bli kvar i mer än tre decennier.
Auld Rare Bunnahabhain 1979, 33 år
Fatet bär nummer 7, ett sherry butt där whiskyn fick mogna i 33 år innan den buteljerades vid 43,8 %. När fatet väl tömdes räckte innehållet till bara 90 flaskor. Det är den sortens siffror man nästan bör låta stå för sig själva: ett destillat från 1979, ett enda sherryfat, trettiotre år och nittio flaskor.
Auld Rare Bunnahabhain 1979
33 år · 43,8 % · 50 cl Sherry Butt 3 flaskor kvar 3 410 kr
Tio år senare
Bredvid 1979:an står ytterligare en gammal Bunnahabhain, och precis som med de två Bruichladdich-flaskorna blir historien bättre när de får stå sida vid sida. Den här gången flyttar vi fram klockan tio år, till 1989.
Då hade Bunnahabhain redan gått igenom en dramatisk period. Destilleriet stängde 1982, mitt i den kris som slog hårt mot hela den skotska whiskyindustrin, och två år senare kom produktionen tillbaka. 1989 var Bunnahabhain alltså i drift igen, men i en tid då mycket skotsk maltwhisky främst sågs som råvara till blends snarare än som framtida single malts. Ingen stod nödvändigtvis där och tänkte att fatet en dag skulle bli en 28-årig svensk independent bottling. Fatet fylldes, och tiden gjorde resten.
Bourbon i stället för sherry
Här blir jämförelsen med 1979:an särskilt intressant. Den äldre whiskyn låg i ett sherry butt, medan 1989:an kommer från ett bourbonfat. Det ger oss två mycket gamla whiskies från samma destilleri, destillerade med tio års mellanrum och mognade i två olika typer av fat. Det är frestande att förklara varje skillnad mellan dem med sherry kontra bourbon, men whisky är inte så enkelt. Årgången skiljer sig, fatens egenskaper skiljer sig, lagringstiden skiljer sig, och destilleriet självt hade förändrats mellan 1979 och 1989. Jämförelsen är därför inget laboratorietest, utan två tidskapslar från samma plats.
Auld Rare Bunnahabhain 1989, 28 år
Whiskyn destillerades 1989 och fick mogna i bourbonfat #5836 i 28 år innan den buteljerades vid 43,7 %. På pappret ligger styrkan nästan exakt som hos 33-åringen, men vägen dit är en annan: ett annat årtionde, ett annat fat och fem års kortare lagring, vid samma sund.
Auld Rare Bunnahabhain 1989
28 år · 43,7 % · 50 cl Bourbon Cask 2 flaskor kvar 3 986 kr
Från 1979 till 2001
Del 1 tog oss till fyra destillerier. Den här gången har vi bara besökt två, men tidsresan har varit betydligt längre. Bunnahabhain 1979 destillerades innan 1980-talets stora nedläggningar förändrade industrin, och Bunnahabhain 1989 efter att destilleriet stängt och öppnat igen. Bruichladdich 2001 kommer från året då ännu ett Islay-destilleri återvände från tystnaden, och den 27-åriga Bruichladdich för oss tillbaka till en äldre period i samma destilleris historia.
Det perspektivet är svårt att få från en vanlig standardbuteljering. En standardwhisky måste framför allt vara konsekvent, men ett enskilt fat behöver bara vara sig självt. Det är en stor del av charmen med de gamla Auld Rare-buteljeringarna. De bevarar inte bara whisky, de bevarar ögonblick.
Islay bortom röken
När vi lämnar Bunnahabhain ligger Jura kvar på andra sidan vattnet. Bakom oss finns fyra flaskor som visar en annan sida av Islay än den vi mötte i förra delen. Inte den rökigaste eller den mest högljudda, utan den där tiden får ta större plats. Islay är inte en smak. Det är en plats, med destillerier som formats av olika människor, olika utrustning, olika ekonomiska epoker och helt olika idéer om hur whisky ska göras. Röken är en del av berättelsen, men bara en del.
Nästa del: Destillerierna som försvann
Nu lämnar vi Islay, och nästa resa blir annorlunda. Då åker vi till destillerier där vi inte längre kan kliva in genom dörren och se whiskyn göras: Cambus, Imperial och Glenesk.
Ur Auld Rares arkiv fortsätter...
Så beställer du via privatimport
Flaskorna i Ur Auld Rares arkiv finns inte i Systembolagets ordinarie sortiment, men du kan beställa dem via privatimport. Systembolaget köper då in flaskan åt dig från säljaren och du hämtar ut den i den butik du väljer.
Logga in på systembolaget.se och klicka på Privatimport längst ner på sidan.
Välj den butik där du vill hämta ut flaskan.
Välj Auld Rare Whisky Sweden AB som säljare.
Under Lägg till dryck fyller du i dryckens namn (till exempel Auld Rare Bruichladdich 2001, 14 år), typ av dryck Spritdryck, förpackning Flaska, volym 500 ml och antal. Övrig information behöver inte fyllas i.
Skicka in förfrågan.
Läs mer hos Systembolaget: systembolaget.se/bestalla-och-handla/privatimport
